Käre Shimoda,
den forna filmkonsulenten och handläggaren på Svenska Filminstitutet Marianne Arne, drack finkaffe på underbara sommarkafét på Mosebacke torg idag vid lunch. Puh, lång mening. Hon var lika blåmålad kring ögonen som vanligt. Vad gör hon nu tro? Jag minns när jag läste den sjukt viktiga boken Hur svårt kan det vara? med Vanja Hermele, Camilla Larsson och Cia Edström som redaktörer. Aha-upplevelse galore. Läs den, och få gåshud av obehag av vetskapen om hur svensk filmindustri fundgerade/fungerar. Och ja, Arne är en del av det hemska reslutatet.
Over and out,
mrs All Ears
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag minns när jag serverade och var allt-i-allo på en bok-tillställning en gång för länge sedan och "hon" var inbjuden. Jag skulle ta emot jackan vid entrén men hon bara släppte den på golvetframför mig med rakt utsträckt arm, hon tittade rakt på värdparet och log stort, mig bemödade hon inte med en blick.
SvaraRaderaHon hade sin hund med som skulle visas upp. Åh, sicka konster hon skulle visa att hennes hund kunde. Men hunden gjorde inte ett skit. Lyssnade noll på henne och trots det betedde hon sig ändå som om det var århundradets händelse och definitivt festens medelpunkt. Hon och hunden alltså.
Nej. Gillar inte.